Psykisk ohälsa och ett alltför stort själsligt bagage att släpa på hade också varit en del av vardagen. Men kärleken till varandra och så småningom en liten Sam blev början till slutet på ett destruktivt liv och starten på en otrolig förändringsresa, där varje dag är en utmaning.
Vanessa och Christoffer, båda knappt 40 år, har ett större bagage än vad många orkar bära. Drog- och alkoholmissbruk började redan i de tidiga tonåren, i kombination med psykisk ohälsa.
– Jag har varit omhändertagen enligt LVU från det att jag var 12 till 21 år, säger Vanessa när vi träffas en av få kalla februaridagar med snöfall i Göteborg.
– När jag fick min dotter Olivia var jag ung, oförberedd och helt enkelt inte där. Det blev till slut LVM för mig och hon har inte kunnat växa upp tillsammans med mig.
När Vanessa pratar om sin dotter går det ändå inte att ta miste på den uppriktiga stoltheten. Hon är glad att de har och alltid har haft tät och regelbunden kontakt. Olivia har haft det bra och nu hoppas Vanessa att Olivia inom en rimlig framtid kan flytta hem till henne och resten av familjen.
Men vi tar det från början. Några år efter att Vanessa och Christoffer möttes på Redbergsplatsen blir Vanessa gravid. De känner instinktivt att nu har de fått en andra chans att göra en förändring i sina liv. De har egentligen inget val. Med samma livsstil så kommer de inte kunna vara bra föräldrar till barnet. De kommer troligtvis inte kunna få behålla barnet överhuvudtaget.
– Det började med att vi kom till Haga Mödravårdsteam som är specialiserade när det gäller graviditet och droger, säger Christoffer.
– När förlossningen närmade sig tog vi kontakt med Grynings Birkahemmet, efter att vi undersökt olika alternativ på egen hand. Sedan var vi lite trägna att vi verkligen ville ha hjälp, vilket socialtjänsten beviljade.
Birkahemmet är ett HVB för gravida kvinnor och spädbarnsfamiljer. De har även jourhem kopplade till enheten och medarbetarna är experter på anknytningsteorin och barnets första år.
Lille Sam föddes en novemberdag och redan på BB inleddes samarbetet med Birkahemmet som hade medarbetare på plats under vissa tider. Efter tre veckor på BB kunde den lilla familjen flytta in till Birkahemmet.
Det blev en jobbig tid för Christoffer som samtidigt genomgick ett avgiftningsprogram.
– Där och då insåg jag hur mycket Christoffer älskar oss och tror på oss, säger Vanessa.
– Det hade många gånger varit lättare för honom att dra men han gav inte upp. Sedan var personalen helt fantastiska och gjorde allt de kunde för att anpassa hans avgiftningsprogram med våra insatser för familjen med bland annat samtalsterapi och samspelsövningar.
Efter åtta veckor var egentligen familjen klar för hemflytt men det fanns fortfarande några orosmoln och Vanessa menar att de som familj gick på lite stapplande ben. Det fanns helt enkelt en rädsla för hur det skulle gå fortsättningsvis.
Då kom Grynings öppenvård in i bilden och med Birkahemmets insatser som grund fortsatte de stödet till familjen i lägenhetsboende.
– Det var mycket praktisk hjälp i vardagen i stort som smått, säger Christoffer som till exempel fick hjälp med en yrkesutbildning.
– Den här tiden fick vi så många bra verktyg, fyller Vanessa i. Vi såg saker hos Sam tillsammans och i dag upptäcker vi och bemöter honom tillsammans. Vi lärde oss att tro på oss själva som människor, föräldrar och familj.
Vanessa menar också att hon har fått hjälp och ökad kunskap både om hur hon ska bemöta sin tonårsdotter och hur hon ska hantera den skam och skuld hon fortfarande känner för att hon inte kunde ta hand om henne.
Idag lever familjen utan stöd från Gryning men med kontinuerlig kontakt med socialtjänst och öppenvårdsmottagning. Christoffer har till exempel samtalskontakt vid en öppenvårdsmottagning varje vecka och Vanessa lämnar regelbundet drogtester och har även hon samtalskontakt. De skyndar långsamt men de planerar att Sam ska börja förskolan och att de ska komma igång med arbete och en vardag som liknar de allra flestas inom en ganska snar framtid.
De vet att de har en lång resa framför sig men nu har de också verktyg för vardagens utmaningar.
– Jag har slutat ursäkta, skylla på alla andra och lärt mig tro på mig själv, avslutar Vanessa.
– Det tog bara lite tid.
(Samtliga namn har bytts ut)