MST (Multisystemisk terapi) är en intensiv, hemmabaserad öppenvårdsinsats för familjer. MST bygger huvudsakligen på systemiskt tänkande och behandlingen utformas efter varje familjs behov och resurser. 

Vi ställde tre korta frågor till Helena Brandberg, biträdande enhetschef i Grynings öppenvård. 

När kan MST vara en bra metod och hur länge pågår insatsen?

När en ungdom mellan 12 och 17 ½ som bor hemma uppvisar utagerande beteenden som oroar vuxna, t ex droger, kriminalitet, skolk, aggressivitet, rymmer hemifrån. Vi arbetar intensivt i familjernas hem, samt på andra platser beteendet visar sig, fram till att målen för behandlingen har uppnåtts. En MST-insats brukar pågå 3-5 månader.

Vilka förutsättningar krävs hos familjen?

Familjen behöver ta emot MST-terapeuten i sitt hem. MST-terapeuten träffar föräldrarna minst två gånger varje vecka på tider som passar dem. Det krävs minst en vuxen i hemmet som är beredd att axla ett föräldraansvar genom att arbeta intensivt med att förstå den unges problembeteende samt att förändra sitt sätt att förhålla sig till den unge. Förändringsarbetet utvecklas tillsammans med familjerna och är handlingsorienterat. Det bygger på att vuxna har uppgifter där de provar att tänka och göra på nya sätt i relation till den unge. Samarbete med nätverket, tex skolan, ingår som en viktig del av insatsen.

Vad kan man förvänta sig efter genomförd insats?

I många fall uppnås målen för MST-insatsen fullt ut, t ex hög skolnärvaro, drogfrihet, sover hemma. Vi har då gemensamt med familj och övrigt nätverk arbetat fram en konkret fortsättningsplan för att den positiva utvecklingen skall upprätthållas efter avslut.

I de fall målen är delvis uppnådda, där de allvarliga beteendena har minskat men inte helt upphört, kan man förvänta sig färre riskfaktorer och ökat skydd kring den unge. Föräldrarnas förmåga att handskas med kommande problem brukar vara betydlig högre än vid start.

I de fall vi inte når målen kommer vi att ha en hög kännedom om vad som bidrar till samt upprätthåller den unges problem som vilka hinder som finns för positiv förändring.