EPA-traktorer och leksaker. Hund, katt och häst. Och sex barn mellan 2 och 18 år. Familjen Ludvigsson är en av de familjer som har plats, tid och engagemang nog att vara familjehem. Att vara jour- eller familjehem är ett sätt att leva och att göra skillnad för några av de barn och ungdomar som under en kortare eller längre tid inte kan bo med sin biologiska familj.

– Vi har väldigt lite information om barnet inför en placering, det kan än idag vara lite nervöst, säger mamma Linda, på omisskännlig västgötsk dialekt.

– De första dagarna fokuserar vi på att barnet eller ungdomen ska känna sig trygg och välkommen till oss. Det är både spännande och krävande, vi ska respektera varandra och vänja oss vid både vanor och ovanor hos varandra. Är taco favoritmaten, då fixar vi det.

Familjen har varit familjehem i åtta år. I sex år har de haft Gryning som uppdragsgivare. Grynings familjehem är konsulentstödda och det innebär att familjen har kontakt med en familjehemskonsulent i stora som små vardagsfrågor, till exempel när det gäller skolgång och umgänge med sin ursprungliga familj. Konsulenten bidrar med stöd och handledning under hela placeringen. Familjen deltar också i regelbunden extern handledning och fortbildning tillsammans med andra familjehem. Grynings familjer är kontrakterade vilket innebär att de som uppdragstagare har ett kontrakt med Gryning om att tillhandahålla en eller två platser för placeringar. Det ger en säkerhet om ett långsiktigt samarbete och familjen välkomnar barnet som en i familjen. En vuxen är alltid hemma och i familjen Ludvigsson har Linda och Tommy delat på vem som har förvärvsarbetat och vem som har varit hemma. Nu har de precis bytt och Linda är hemma från sitt arbete som undersköterska medan Tommy jobbar som fabriksarbetare i Töreboda.

– En av våra styrkor är nog vårt nätverk, säger Tommy. De flesta finns här i Töreboda och är det födelsedag eller jul som ska firas då kommer de mangrant med presenter och klappar till alla. Ingen ska känna sig förbisedd.

Idag har familjen Ludvigsson kontakt med i stort sett alla barn och ungdomar som varit placerade hemma hos dem. En av ungdomarna kommer till och med och firar jul med dem. Och det har blivit många oväntade hobbyer för familjen, någon pojke tyckte de skulle starta kennel – men det blev en hund, som idag är en självklar familjemedlem.

– En kan önska att familjehem inte behövdes men ibland tar livet en vändning som man kanske inte kan påverka eller förutse själv, konstaterar Linda.

– Föräldrar kanske blir sjuka, hamnar i missbruk eller så hamnar barnen i dåligt umgänge och det börjar spåra ur. Att vara familjehem är ett ärorikt uppdrag, tillsammans med övriga familjen kan vi ge barnen en ärlig chans att klara vuxenvärlden.

Korta fakta:
Vilka som ingår i familjen Ludvigsson: Mamma Linda, pappa Tommy, fyra biologiska barn och två placerade barn

Vad det bästa är med att vara familjehem: Att kunna hjälpa och bidra till att trasiga familjer kan bli hela igen

När det är svårt att vara familjehem: När barnen blir besvikna av olika anledningar

Vad de biologiska barnen tänker om att vara familjehem: Barnen är fantastiska på att ta emot och välkomna placerade barn. – Han bor hos mig för att han är min storebror så klart, svarade sexåringen en kompis som undrade varför en av våra placerade pojkar bodde hos oss, säger Tommy

Vad som fick familjen att ta steget och bli familjehem: Linda har haft en önskan om att bli familjehem sedan hon var mycket ung. Kanske beror det på att hennes egen mamma var familjehemsplacerad som liten och att Lindas egna föräldrar var kontaktfamilj när Linda växte upp.

Senaste kontakten med en fd placerad ungdom: Ett sms ”Det går bra för mig men jag saknar er”

Är din familj intresserad av att bli jour- eller familjehem i Gryning? Läs mer här